Företagsköp i Finland

FÖRETAGSKÖP I FINLAND

Inledning

Företagsöverlåtelser i ett annat land, i detta fall i Finland, är relativt komplicerade affärshändelser. Då är behovet av entydiga avtal stort, bl.a. sekretessavtal, letter of intent, köpavtal och olika sidoavtal. Förhandlingsprocessen som leder fram till de olika avtalen kan vara omfattande beroende på avtalsintresset, branschen och hur väl objektbolaget har skött sina räkenskaper och sin interna och externa dokumentation. De finländska köpebreven följer svensk modell och är relativt korta - åtminstone i jämförelse med de anglosaxiska avtalen. Tack vare riskkapitalföretagen och de internationellt orienterade advokatbyråerna har köpavtalen dock tenderat att bli längre och längre under de senaste åren.

För ett tjugotal år sedan var det i mindre företagsköp vanligt att säljaren inte gav några andra garantier än möjligheten för köparen att bekanta sig med målbolagets räkenskaper. Läget har sedermera radikalt förändrats och i dag ges omfattande garantier köparen till fromma.

Språket

Ett företagsköp i Finland är hur lätt som helst att genomföra: lagarna är i det stora hela de samma, Finland var ju en del av Sverige ända till 1809 och folk vid kusterna talar svenska. Dessutom råder en stor avtalsfrihet på just sådana här transaktioner. Visst är det så men skenet kan bedra. De gemensamma nordiska lagberedningarna till trots så har Finland faktiskt utvecklats isär från Sverige i drygt 200 år.

Att Finland var en del av det svenska riket, att svenska talas vid kusten och att institutionerna är de samma eller liknande som i Sverige kan vagga en i en felaktig trygghetskänsla. Eftersom Finlands förvaltning är tvåspråkig finns alla lagar, förordningar och andra viktiga dokument också på svenska. Dessutom definieras och beskrivs de språkliga rättigheterna och skyldigheterna närmare i språklagen och myndigheterna betjänar allmänheten på både finska och svenska.

Trots de många likheterna skall man vara på sin vakt. Det juridiska språkbruket har sedan statssamhörigheten upphörde utvecklats på finländska villkor och utvecklingen har inte nödvändigtvis varit exakt densamma som i Sverige.

Om verksamheten är omfattande så kan man inte utgå ifrån att samtliga avtal och handlingar i målbolaget skulle vara skrivna på svenska även om företaget är beläget i svenskbygderna. Oberoende av områdets och ägarnas språk så opererar företagen på finska och ofta på engelska och därför är det viktigt att revisorerna och juristerna som går igenom due diligence materialet behärskar finska. Den uppenbara avsikten med en due diligence inför ett företagsförvärv är att köparen önskar information om målföretaget och då måste man kunna ta del av den ekonomiska informationen och likaväl förstå sig på företagets avtal.

Oberoende av stadgandena i språklagstiftningen så kan det på vissa orter vara en avgörande fördel att kunna förhandla med myndigheterna på finska. De svenska resurserna på myndighetssidan är ibland rätt begränsade och då kan processen påskyndas genom att handlingarna uppsätts på finska och att kontakten till myndigheterna sker på finska.

Juridiken

En viktig fråga är om företagsöverlåtelsen ska avse aktierna eller substansen (inkråm). En aktieöverlåtelse betyder att bara aktierna eller andelarna i bolaget säljs. Väljer man att köpa aktierna så förblir målföretaget oförändrat och dess avtal t.ex. leveransavtal, kundavtal, distributionsavtal m.m. fortbestår. Detta underlättar ofta transaktionens genomförande men innebär också vissa risker eftersom bolaget kan innehålla dolda förpliktelser.

Vid en substansöverlåtelse är förvärvsobjektet endast affärsrörelsen eller de enskilda tillgångarna och skulderna enligt specifikationen i avtalet. Substansöverlåtelsen innebär att varje tillgång måste överlåtas för sig. Köparna upplever ofta substansförvärvet tryggare men kan dock ibland överraskas av bl.a. arbetsrättsliga yrkanden och påföljder. I och med att Finland blev medlem av EU har dessa arbetsrättsliga frågor reglerats avsevärt hårdare än tidigare.

På samma sätt som i Sverige råder låneförbud i företagsöverlåtelser: det innebär att köparföretaget inte får betala köpeskillingen med målföretagets egna medel. Regeln gäller både penninglån och ställande av säkerhet till förmån för köparen. Däremot är man mera liberal med kundfinansieringen och har än så länge inte ställt krav på mängden av skulder i förhållande till eget kapital (debt equity ratio). En mycket vanlig teknik innebär att ett finskt holdingbolag köper aktierna i målföretaget och dessa två fusioneras senare. Fusion som absorption d.v.s. holdingbolaget som det övertagande bolaget tar över målbolaget och på detta vis kommer amorteringarna och räntekostnaderna av akvisitionspriset sist och slutligen att bäras av verksamheten i målbolaget.

Såsom i alla internationella transaktioner är vissa områden mera nationellt styrda än andra: en svensk köpare borde aldrig lita på sitt eget omdöme bl.a. på skatte-, fastighets-, arbets- och hyreslagstiftningens områden. Till skillnad från Sverige är t.ex. fastighetsöverlåtelserna ogiltiga om de ej bestyrkts av ett offentligt köpvittne. Regeln är tvingande. Här kommer vi väldigt nära det kontinentaleuropeiska notariesystemet.

Lokalkännedomen

Vi har upprepade gånger agerat på svenska huvudmäns vägnar som jurister och förmedlare mellan två kulturer. Förmedlarens roll går knappast att överdriva i all synnerhet i de fall när målföretaget är ett mindre fåmansbolag. Detta accentueras om säljarna är äldre företagare eller om de opererat bara på den finska marknaden.

Salvén& Wuorenpää har under åren utvecklat ett tillvägagångssätt som våra kunder har varit med om att forma. Vi strävar inte efter att göra allt själva utan agerar som svenska huvudmannens outsourcade juridiska avdelning och söker de bästa lokala medhjälparna till olika sysslor och uppdrag. Vi ser helt enkelt till att våra huvudmän får kontakt med kvalificerade bokförare, rekryterare, bankirer mm. Nätverket som vi byggt upp under åren står våra svenska huvudmän till förfogande.

Efter att många stora finländska advokatbyråer grundat stora enheter i Sverige har vi fått allt fler efterfrågningar av enskilda personer och mindre svenska byråer som helst använder sig av sådana finländska kontakter vilka inte konkurrerar om deras kunder på den svenska marknaden. För att bättre kunna betjäna kunderna i Sverige har vi skaffat faciliteter i Stockholm för att där kunna förhandla och inleda samarbetet. Det har visat sig vara uppskattat av klienterna.

---
Mera på vår hemsida www.salvelex.com

Business acquisition in Finland

LEGAL ASPECTS IN BUSINESS ACQUISITIONS IN FINLAND

This is a quotation from my previously published article about business acquisitions in Finland. For further information about M&A cases you can contact me via http://www.salvelex.com.

Finland as the acquisition target country

The process of acquiring a company is seen in many jurisdictions as something complicated and time-consuming. This does not apply to the Nordic countries let alone to Finland. We have a culture of transparency, openness and minimal form requirements. Our legal culture has minimized red tape which fact facilitates business dynamism. Mergers and acquisitions in Finland are generally regulated by the Finnish Companies Act along with special regulation on areas such as tax law, competition law, provisions on the rights of employees, etc.

The Finnish legal system is based on the Scandinavian and continental European tradition of written law. The Finnish contract law is based on the idea of freedom of contract. Although you do not necessarily need lengthy anglo-saxon type contracts in Finland you should still be very clear as contracts that do not contain clear terms may be disputed. A business person hardly wishes it to be left to the judges to decide what is enforceable. Courts interpreting the badly drafted contracts are constantly facing the difficulty of deciding the rights of parties who have expressed themselves incompletely. A number of rules is used in Finland to guide the court in the process of interpreting and determining an ambiguous expression. At the end of the day the court will have to consider a contractual provision as an expression of free will and at the same time our courts are likely to try to reconstruct the original intention of the parties in that specific contractual context.

Type of acquisition

One of the first decisions to be reached by the buyer and seller in an acquisition process is whether the purchase will go forward as a business acquisition (the assets of the business) or a share acquisition. Many buyers prefer a business acquisition as it often comes with the opportunity to pick and choose the assets that are acquired, and to avoid any hidden liabilities which may reveal themselves later on. The sellers of a company mostly prefer to get rid of any potential future liability offered by a share sale.

There are many factors influencing the choice between business acquisition and share acquisition, and the buyer and seller often have conflicting interests. Almost without exception the seller prefers a straight forward transfer of title due to tax and liability reasons. The buyer prefers a business purchase for the ability to choose assets, and for the tax advantages from the buyer's viewpoint. The Finnish fiscal system grants a good base cost of assets for tax purposes, and income tax relief in the form of capital allowances and depreciations on the price paid for certain assets e.g. plant and machinery. Labor issues need to be scrutinized carefully as employees enjoy certain rights in connection with a takeover, whether this occurs as an acquisition of assets, shares or otherwise. For instance, an acquirer of assets succeeds in the liabilities towards employees.

At the end of the day the bargaining power of the parties will determine how the transaction proceeds.

How to structure the deal

During the pre-contract period the parties often enter into a letter of intent setting out the main terms according to which the parties have agreed to proceed, and the seller may grant the buyer a period during which it has the exclusive right to negotiate the purchase. A confidentiality agreement is almost always entered into between the buyer and seller, obliging the buyer to keep confidential information about the business that may disclosed during the pre-contract stage of the transaction, and usually also obliging both seller and buyer to keep the fact of the proposed deal itself a secret.

Supported by the letter of intent and a possible exclusive bargaining right, the buyer will proceed to acquire as much information as possible about the target business.

The due diligence process inevitably leads into the drafting and negotiation of transaction document (purchase agreement). It is normally prepared by the buyer's attorneys and contains protection for the buyer in the form of representations and warranties - and indemnities that the seller agrees to give with respect to the object company.

Due diligence of a Finnish company

when going through the target business, the buyer is trying to protect itself by ensuring that the company is worth the contemplated purchase price, and by requesting representations and warranties from the seller in areas where there may be potential liabilities of both hidden or clearly visible nature. The buyer's accountants prepare a report covering the commercial activities of the business, its management structure and employees, profitability and taxation. The legal investigation will be customized due to the objectives and past of the target business, but it always covers the target company's most important contracts, financial arrangements, premises, and company law matters. A careful buyer pays special attention to the quality of assets he purchases and meticulously verifies if the change of ownership terminates or entitles to terminate any important agreements. An acquisition of assets usually means that only the rights and liabilities agreed upon between the parties are transferred. So it is very important to obtain consent from customers and suppliers.

Reps and Warranties - Liability issues

The buyers' due diligence investigations provide a certain amount of information and endeavor to ensure that that the target company is worth the purchase price. Yet, there is usually not time enough for a full investigation, and a buyer of shares takes the risk of hidden liabilities in buying the shares. The representations and warranties included in the acquisition agreement therefore provide a way of redress for the buyer if the company turns out to be worth less than the buyer expected. If a warranty proves to be false, the buyer is entitled to indemnities.

Warranties and indemnities are an essential post-contract exposure for the seller, a risk that may cost a lot of money. It is therefore logical for the seller to try to limit the extent of this possible liability. The seller should make complete disclosures during the due diligence as it will not be in breach of warranty in relation to matters which have been fully and fairly disclosed. The disclosure letter therefore qualifies the warranties. The seller will also negotiate time limits on its liability in the share purchase agreement itself. The seller can usually expect to be free from the worry of further liability after a period of 1-3 years for most matters. Tax and environment related warranties are, however, substantially longer.

Substansköp i Finland

Sakrättsliga problem

På senare tid har sakrättsliga problem uppstått allt oftare i köp av affärsrörelse. Säkerheterna komplicerar den annars rätt enkla proceduren och säkerhetsinnehavarnas ovilja att skräddarsy kundernas speciella säkerhetsrättsliga arrangemang har  försvårat läget. Köparna av mindre företag känner sig otrygga och  överväger riskerna: kan man  förlora sin investering om säljaren mot all förmodan går i konkurs.

                                           

1.      Den sakrätsliga bakgrunden

Publicitetsprincipen är  avgörande princip i den finländska sakrätten.  Publicitetsprincipen innehåller ett krav på att rättsverkningarna som riktar sig till tredje personer skall vara anknutna till  iakttagbara kännetecken. Det finns två olika slag av sådana kännetecken i vår sakrätt:

(i)                 besittning  och

(ii)               inskrivning.

Något förfarande med kungörelser känner inte det finländska systemet till och inskrivning kommer i fråga bara beträffande fastighetsköp, inteckning eller företagsinteckning.

Publicitetsprincipen hänger ihop med tillitsskyddssynpunkten. Men det är självklart att man kan tala om tillitsskydd endast om den tredje personen är i god tro.

2.      Substansköp

Jag hade nyligen ett fall där fastigheten där veksamheten bedrevs ägdes av ett fastighetsbolag och inkråmet av det verksamma bolaget. Den utländska köparen kände en viss oro över att köpeobjektet (maskinerna) skulle innefattas av  fastighetsinteckningendet Det var dock inte sannolikt;  inte bara för att fastigheten ägs av ett annat bolag utan för att maskinerna inte var specifika för fastigheten (de gick att flytta till en annan anläggning) och således  inte kunde anses ha blivit fastighetens beståndsdelar.

3.      Maskinerna

Hur definierar man god tro i detta sammanhang? En tredje man (t.ex. köparen) som är i god tro känner inte till hur äganderättsförhållandet egentligen ligger till. För att en sådan tredje man  skulle få skydd är ovetskap ändå inte  tillräckligt utan doktrinen förutsätter s.k. motiverad god tro: personen i fråga kände inte till och borde inte heller ha känt till omständigheten. I det nuvarande fallet blev banken, d.v.s. innehavaren av företags- och fastighetsinteckningarna medveten om  substansköpet.

Det är en självklarhet att produktionslinjen innefattas av företagsinteckningen (Lagen om företagsinteckningar 1984/364; §§ 1 och 5) och substansköpet förutsätter inteckningsinnehavarnas samtycke. Lagen om företagsinteckning § 9, 3 moment är tydlig i detta avseende:

”Om en näringsidkare säljer eller annars överlåter hela den egendom som är föremål för företagsinteckning eller huvuddelen av den, består företagsinteckningen och ger företräde till betalning ur den överlåtna egendomen före företagsinteckning som har fastställts i förvärvarens egendom. Inteckningen förfaller dock när sex månader har förflutit från det inteckningshavaren fick kännedom om överlåtelsen och senast två år efter överlåtelsen, om han inte före det söker betalning för sin fordran ur den intecknade egendomen och anmäler detta till registermyndigheten. Överlåten egendom frigörs från inteckning när inteckningshavarens fordran har blivit betald eller när inteckningshavaren har avstått från indrivning eller annars gett sitt samtycke till frigörandet.”

En försiktig köpare vill förstås gardera sig emot säljarens  oärlighet d.v.s. att säljaren skulle sälja maskinerna till en  tredje man (tvesalu). För det första skulle handlingen vara brottslig och omfattas av Finlands strafflag. Dessutom kan man utesluta möjligheten av  tvesalu genom att  utesluta den senare köparens god tro. Detta görs bekvämast  genom att märka egendomen. (Bl.a. HD 1996:130, HD 2012:17, HD 2005:97)

De senaste tidernas jurisprudens  strävar dock efter att bedöma händelseförloppen  i stora helheter däri syftet för de ekonomiska strävandena och deras stödfunktioner får större vikt. Enligt denna doktrin skulle en professionell köpare lättare få skydd än t.ex. en ren investor.

av Tina Taivaloja, doktorand  vid Helsingfors Universitet