Substansköp i Finland

Sakrättsliga problem

På senare tid har sakrättsliga problem uppstått allt oftare i köp av affärsrörelse. Säkerheterna komplicerar den annars rätt enkla proceduren och säkerhetsinnehavarnas ovilja att skräddarsy kundernas speciella säkerhetsrättsliga arrangemang har  försvårat läget. Köparna av mindre företag känner sig otrygga och  överväger riskerna: kan man  förlora sin investering om säljaren mot all förmodan går i konkurs.

                                           

1.      Den sakrätsliga bakgrunden

Publicitetsprincipen är  avgörande princip i den finländska sakrätten.  Publicitetsprincipen innehåller ett krav på att rättsverkningarna som riktar sig till tredje personer skall vara anknutna till  iakttagbara kännetecken. Det finns två olika slag av sådana kännetecken i vår sakrätt:

(i)                 besittning  och

(ii)               inskrivning.

Något förfarande med kungörelser känner inte det finländska systemet till och inskrivning kommer i fråga bara beträffande fastighetsköp, inteckning eller företagsinteckning.

Publicitetsprincipen hänger ihop med tillitsskyddssynpunkten. Men det är självklart att man kan tala om tillitsskydd endast om den tredje personen är i god tro.

2.      Substansköp

Jag hade nyligen ett fall där fastigheten där veksamheten bedrevs ägdes av ett fastighetsbolag och inkråmet av det verksamma bolaget. Den utländska köparen kände en viss oro över att köpeobjektet (maskinerna) skulle innefattas av  fastighetsinteckningendet Det var dock inte sannolikt;  inte bara för att fastigheten ägs av ett annat bolag utan för att maskinerna inte var specifika för fastigheten (de gick att flytta till en annan anläggning) och således  inte kunde anses ha blivit fastighetens beståndsdelar.

3.      Maskinerna

Hur definierar man god tro i detta sammanhang? En tredje man (t.ex. köparen) som är i god tro känner inte till hur äganderättsförhållandet egentligen ligger till. För att en sådan tredje man  skulle få skydd är ovetskap ändå inte  tillräckligt utan doktrinen förutsätter s.k. motiverad god tro: personen i fråga kände inte till och borde inte heller ha känt till omständigheten. I det nuvarande fallet blev banken, d.v.s. innehavaren av företags- och fastighetsinteckningarna medveten om  substansköpet.

Det är en självklarhet att produktionslinjen innefattas av företagsinteckningen (Lagen om företagsinteckningar 1984/364; §§ 1 och 5) och substansköpet förutsätter inteckningsinnehavarnas samtycke. Lagen om företagsinteckning § 9, 3 moment är tydlig i detta avseende:

”Om en näringsidkare säljer eller annars överlåter hela den egendom som är föremål för företagsinteckning eller huvuddelen av den, består företagsinteckningen och ger företräde till betalning ur den överlåtna egendomen före företagsinteckning som har fastställts i förvärvarens egendom. Inteckningen förfaller dock när sex månader har förflutit från det inteckningshavaren fick kännedom om överlåtelsen och senast två år efter överlåtelsen, om han inte före det söker betalning för sin fordran ur den intecknade egendomen och anmäler detta till registermyndigheten. Överlåten egendom frigörs från inteckning när inteckningshavarens fordran har blivit betald eller när inteckningshavaren har avstått från indrivning eller annars gett sitt samtycke till frigörandet.”

En försiktig köpare vill förstås gardera sig emot säljarens  oärlighet d.v.s. att säljaren skulle sälja maskinerna till en  tredje man (tvesalu). För det första skulle handlingen vara brottslig och omfattas av Finlands strafflag. Dessutom kan man utesluta möjligheten av  tvesalu genom att  utesluta den senare köparens god tro. Detta görs bekvämast  genom att märka egendomen. (Bl.a. HD 1996:130, HD 2012:17, HD 2005:97)

De senaste tidernas jurisprudens  strävar dock efter att bedöma händelseförloppen  i stora helheter däri syftet för de ekonomiska strävandena och deras stödfunktioner får större vikt. Enligt denna doktrin skulle en professionell köpare lättare få skydd än t.ex. en ren investor.

av Tina Taivaloja, doktorand  vid Helsingfors Universitet